Rapport från lägerelden
22:30 Okänd ort längs med E10 - 5 mil från Kiruna
Emma rapporterar från sin resa genom de norrländska fjällen och skogarna. Idag nedtecknat av hennes bror.
Grattis Emma, till de första 15 avklarade milen på cykel!
Känslorna kan väl knappast beskrivas i ord, särskilt för någon sittandes i en trång och mörk lägenhet i Östersund. En bild säger mer än tusen ord, säger ordspråket. Och visst talar bilderna ett vackert språk? Vyerna är bländande, det måste vara en fantastisk frihet att färdas utmed detta landskap.
Vilken bedrift tänker jag, beundransvärt, fascinerande, och jag blickar ner på mina fladdrande gäddhäng till vader och lår. Många chokladbollar skapade denna kropp, men kanske är inte hoppet ute för mig ändå? Ty systern berättar (på en för övrigt knivskarp telefonlinje) att hon just nu sippar på en te och chokladdito. Den tredje på denna resa dessutom. Men för en atlet som bränner åtskilliga kalorier under ett 15-milspass slukar musklerna fettet som pirayor. Phelps muskelmassa slukar 10 000 kalorier per dag. Mina kalorier lägger sig som bomull för själen. Och min själ sitter tydligen i låren.
Med matpaket från Lidl avnjöt min syster ikväll en välsmakande måltid. När hon berättar om den tomat- och chilidoftande anrättningen, vattnas min tunga. En enkel och snabb tillredning ur påse, behöver inte betyda en enkelspårig och tråkig anrättning. Tvärtom. Omgivningarna samt den friska luften sätter nog dessutom också extra krydda på matupplevelsen kan jag tänka mig.
Lunch på en bänk vid en rastplats 5 mil utanför Abisko.
Abisko - Kiruna 10 mil. Frågan är om det var målet eller färden dit som var det mest bestående under denna den första dagen av Emmas 100-milalopp på cykel. Hon berättar om sitt minnesvärda besök i Kiruna i eftermiddag. Stadens café var ett synnerligen trevligt hak berättar hon. Trött stövlar Emma in i sin svettiga cykeldräkt. Hon möts av ett stort och aningen kalt café med storögda cafégäster. Värmen sprider sig dock i lokalen då hon möts av en mycket trevlig och pratsam man bakom disken. Han frågar ivrigt om Emmas besök i Kiruna, vad som förde henne dit. Killen gillar verkligen sport, och tycker det är jätteintressant att lyssna till Emmas strapatser, och i ett förmodat Olympiskt rus (undertecknads kommentar) bjuder han henne på dagens fika. Emma får njuta en stunds välbehövlig kaffepaus.
Kiruna var en tillsynes mycket mysig stad berättar hon, en snabb visit som gav ett bestående intryck.
Nu sittandes vid lägerelden, med sovsäcken hägrandes i den kyliga kvällsluften, summerar Emma sin dag. 1,5 mils knöligt och skumpigt vägarbete innan Kiruna genomleds, men sedan en njutningsfull färd över fjäll och dal, med fantastiska vyer och vackra skogslandskap.
Emma skickar en särskild hälsning till alla hårt festande funktionärer i efterdyningarnas Abisko!
Godnatt!
Vid tangentbordet,
bror Johan Stugholm
