jamtlannstaus

Chockad, förvirrad... sen helt glasklart. Eller egentligen helt glasklart från början.
Konstigt, fick nästan en sån outside-the-body upplevelse, det hände så snabbt och allt var ändå glasklart men kände mig inte fylld av känslor som jag trodde utan mer kall och känslolös.
Kanske lite vad man kan vänta ändå när något så katastrofalt oväntat händer.
Jag tror jag är ganska stark och hittills i mit liv när det hänt något så chockartat så har jag blivit så, fokucerad och metodiskt löst problemet på bästa sätt.

Skönt att inte känna så mycket ändå, lättare att hantera, men jobbigt också. Har en bild av mig själv som en känslomänniska, men har börjat märka en förändring. Bryr mig inte, rycker på axlarna åt saker och ibland, saker, händelser som jag inte kunde gå obemärk förbi för några år sedan. Klart jag har känslor och klart jag känner en massa, men inte lika starkt.

Be careful what you wish for, heter det ju. Har önskar ganska många gånger de senaste två åren att jag skulle kunna känna mindre och vara känslomässigt hårdare, men det är ju såklart både på gott och ont. Har spenderat dagen delvis med att reflektera över mitt liv, hur jag är och hur jag hanterar saker. Kommer ingenstans som det känns just nu, ingen mening att grubbla för mycket heller lätt att gräva en grop under sig istället för att försöka kravla sig upp på det livsnjutarberget som jag vill ta mig upp på igen.
Har inte varit så, som jag ser mig själv ,på väldigt länge känns det som, känns som att jag haltar som att jag inte riktigt tar mig upp, nån dag här och där men mest så är det en strävan efter att komma dit igen. Det som stör mig mest är att jag inte vet vad det beror på, annars hade det varit väldigt enkelt...

Livet, helt underbart och fantastiskt, men så jäkla komplicerat!

Någon sa till mig för inte så länge sen att jag ibland är hård och hänsynslös, samma människa tycker även att jag har en enorm energi, utstrålar självsäkerhet och är väldigt lättsam. Kan inte riktigt ta till mig det, energi kanske och lättsam försöker jag vara, men i övrigt vet jag inte... Har alltid varit väldigt långt ifrån det, som jag ser på det själv. Kan det verkligen uppfattas så olika? Finns ju iofs människor som sagt att jag är värre saker också.

När jag nu läser igenom mitt inlägg börjar jag reflektera över mina ord, låter väldigt hårt och lite skrämmande. Allt jag kännt som fått mig att tänka att jag vill vara hård har varit otroligt jobbigt, men ändå vill jag inte ta bort de faktorerna i mitt liv. What doesn't kill you makes you stronger och jag formas ju av allt som händer omkring mig och med mig och jag vill inte vara någon annan än den jag är.

Vet inte om jag fått ur mig något vettigt eller om det kanske kan tolkas helt fel... kändes bra att skriva lite iallafall.
Har målat lite idag, trögt men blev lite inspirerad av en kär vän!

Vad vore livet utan vänner! Ingenting, det är de människor jag väljer att omge mig med som gör mitt liv värt att leva!






Eagle in the dark
Feathers in the pages.
Monkeys in my heart
Are rattling their cages.

Found a way to blue
And another ghost to follow
Said "it's only up to you"
And that's the hardest pill to swallow.

You never get to choose
You live on what they sent you
And you know they're gonna use
The things you love against you

One foot in the grave
One foot in the shower
There's never time to save
You're paying by the hour

And that's just the way it goes
Falling awake
And that's just the way it goes

Slipping through the bars
Aware of the danger
Of riding in the cars
Taking candy from strangers

And it's never out of hand
Never out of pocket
I'm supersonic man
Do you wanna buy a rocket?

And that's just the way it goes
Falling awake, falling awake
Oh that's just the way it goes
Falling awake, falling awake

Eagle in the dark
Feathers in the pages
Monkeys in my heart
Are rattling their cages

I could learn to play the game
I could learn to run the hustle
If I only had the brains
The money or the muscle